NowhereMan

18:37

min oljemålning jag köpte på den afrikanska bönmarknaden. den börjar blekna i kanterna. träramen har spruckit. färgerna drar sej tillbaka.

19:26

jag borde egentligen slänga den. bara knäcka duken över knäet, linda in den i en ICAkasse,
dumpa den i sopnedkastet. stänga luckan sen, för det luktar så illa och grannarna klagar.

21:01

jag kommer ihåg en lyckad fredagsafton. påskdagen och min moster hade vart och handlat
ägg och målarfärg för barn och vi satt i mitt kök skyddat med tidningspapper.

21:02

min moster fastnade för det där tavelmotivet. mycket för att hon slog huvudet i lerkrukan
med vatten som Mwanajuma balanserade på. det gick inte att se förbi längre.

22:48

inget att rapportera.

23:16

hungern sätter in. även törsten från livets källvatten i den där läckande lerurnan.
rent källvatten som aldrig blir gammalt eller dunstat.

23:19

jag minns än då bussen for förbi den där reklamskylten -89. paradiset är närmare än nio timmar bort.

23:20

den där frasen gav mej alltid lite panik.

23:48

tavlan har smält. bilden är en enda krämig indisk gryta.

00:00

Innan jag blir sövd, avslutar jag mina tacktal och tar avsked.