åsså ja åsså ja haha va va det ja sa!?

det var inte töcken
inte regn
inga fladdrande rockar
och ingen sa hej

han loggade in som nykterist och försvann i dimmet, vimmlet, som vilken annan som helst. den boken jag läser just nu är jävligt bra, det är mitt obiologiska jag som har skrivit den, just min stil, om jag vore författare, hade läsare, kunde kanske ha råd med annat än hyror då.
man träffar anlagda gräsmattor sådär lagom till sensommarn men man glömmer nysnön ända in i april och får lov att vänta med cykeln dom som inte har vinterdäck och dubbar på brädan. jag börjar slacka efter på jobbet, jag är postman, jag börjar bli som min blinda morsa.
men det är ju nu man kommer igång, nu innan man går till ica och köper det man glömde som cigg och fönsterplantor, sen så glömmer man ändå att spola och tvätta händerna.
och jag har mina enda par håliga byxor och en död mans skjorta och samlar på ravioliburkar. när jag var en småtting hade min kusin fetisch för glasspinnar som hon byggde hus och gårdar och hästar av. jag gjorde en rutschkana men jag vet inte om den finns kvar.
han loggade in som jag sa, försökte vara med i spelet, dra upp kragen och skydda fransarna för snöflingorna, ser sej aldrig om, det är då man ser osäker ut och det vill man inte göra när man skyndar över en stelfrusen å men en brusten bro.
och jag är inte alls sur på författaren som skrev min bok. inte alls.

Varsågåd

Mitt i trafiken, alongside the reffles and the cunts, ligger min mjärskgård, mitt vasarealskepp, mina minkpenslar på staffliet i Varsågåd, orten och byn där jag nyss befann mej. det påminner
inte om midgård men om asagudar och andra bestar och trehövdade grisar och femfotade hästar. träsvärd och järnpistoler som uppfanns en annan tidsålder men oumbärliga för åtminstone five decads ahead of our heads.
haha - i ett väldigt hårt klimat!
bäckarna porlar eller det popplar i bäcken och jag har inget mer att skriva, inget mer att ljuga ihop en saga om. sagor slutar alltid på ett eller annat sätt med gott eller ont. två utvägar men jag tar med mej allt det där mittemellan runtomkring och utanför. såna löv sveps med vinden but you can´t say I didn´t try.
vet du hur mycket huden stramar i kontakt med älghorn och hjortrontvål? det är nästan omstridigt att veva dom i kärnat smör och tömma kärlet så inte torrmodern blir vrång och kastar kittlan och slänger steken. vem får diska grytan? somebody´s me.
då när kattla daskade skorpan i baken skrattade jag högt. ha! för det hade inte hänt. jag tänkte
mej en alternativ director´s cut för jag somnar bara till Emil och tänker på Astrid där ibland och min undulat som gav sitt liv till mej. det där påpälsade bröstet har jag visst förr talat om, det är inte alla som har blårandiga småfåglar i skrivbordslådan som ligger och väntar när man kommer hem från arresten.
det är nåt otroligt så blödig man får vara bara för att man ser en film, ljusare choklad, värmeljus och billiga tricks från lediga trollkarlas assistenter och plommonstop i omlopp när dom krugar på gatan för damen på andra sidan. åh, vad man ser i teaterkikaren men utanför marmortrappan och bland strykare och medlare från wall street.