åsså ja åsså ja haha va va det ja sa!?

det var inte töcken
inte regn
inga fladdrande rockar
och ingen sa hej

han loggade in som nykterist och försvann i dimmet, vimmlet, som vilken annan som helst. den boken jag läser just nu är jävligt bra, det är mitt obiologiska jag som har skrivit den, just min stil, om jag vore författare, hade läsare, kunde kanske ha råd med annat än hyror då.
man träffar anlagda gräsmattor sådär lagom till sensommarn men man glömmer nysnön ända in i april och får lov att vänta med cykeln dom som inte har vinterdäck och dubbar på brädan. jag börjar slacka efter på jobbet, jag är postman, jag börjar bli som min blinda morsa.
men det är ju nu man kommer igång, nu innan man går till ica och köper det man glömde som cigg och fönsterplantor, sen så glömmer man ändå att spola och tvätta händerna.
och jag har mina enda par håliga byxor och en död mans skjorta och samlar på ravioliburkar. när jag var en småtting hade min kusin fetisch för glasspinnar som hon byggde hus och gårdar och hästar av. jag gjorde en rutschkana men jag vet inte om den finns kvar.
han loggade in som jag sa, försökte vara med i spelet, dra upp kragen och skydda fransarna för snöflingorna, ser sej aldrig om, det är då man ser osäker ut och det vill man inte göra när man skyndar över en stelfrusen å men en brusten bro.
och jag är inte alls sur på författaren som skrev min bok. inte alls.