Up Up Up and about

Scen 1 Tagning ja vi gör ett försök i alla fall

(Vi tar och skriver ner detta i alla fall. Det är ju ändå en tanke som är min.)

Go to bed sleepyhead.

Jag kallar mig Måne.
Jag är ett blåbärsbarn.
Jag lever bara om natten,
därför jag ångrar saker om dagarna.
Det ekar när jag lägger mej,
när jag vill vara något annat.
När jag vill ta mej förbi dagar andra skapar,
förbi alla vinglas fyllda till bredden.
Jag väljer rosslande andetag och klockans tickticktack
_________________________________tickticktack
Världen för mej själv
Ja det kan jag inbilla dej
Tills

ljuset skummar kvar över natten,
över glaset. Får mej att vakna där
vid köksbordet, efter att jag förstått
och ni försvunnit i samma grus som
reds bort från trötta morgonögon.




Jag hulkar över toaringen. Tänker att den
passande nog har samma form som cirkeln
som sägs omfamna världen. Den snurrande
bollen. Färgsprakande jordklotet.
One eternally spinning ferris wheel.




Glöm inte att tacka och kliva ner från scen
det värsta är när folk inte slutar i tid

sticky like glue

jag sitter här och leker bödel och gud vad det blåser hårt därute
men jag har balkongdörren stängd och det är bra för det är kallt ute
men det är synd för det snöar nu och man vill gärna stå där
och kunna fånga en flinga i linsen eller fimpa ciggen i den

jag sitter fast här som bina i honung och hår i tuggummi och
skosula i lim och Ler och Långhalm fast dom har jag aldrig
träffat och jag känner inte panik det har blivit så jävla modernt
nuförtiden att ha och ångest är också en ständigt aktuell åkomma
och jag skrattar och är inte galen utan tycker bara hela saken är
så otroligt förbannat objektivt roligt men samtidigt vänder vi på
steken och singlar slant och ett leende vänds upp och ner för att
porträttet var skevt och ramen var sned och den är målad i akvarell
och jag ser mej i spegeln och har sminkat över alla konturer och
drag och uttryck

och jag sitter fast som sagt och vill hem till mamma och börja om
från början och slippa drösen av knösar runtom som blänger med
stora ögon och har det så bra själva med söner som snattar choklad
och döttrar som inte finns som dom önskar hade lång vackert hår
och hippa kläder som de kunde låna ut och det tar inte föräldrar
femtiosju minuter att åka hem genom böcker och flackande dvala
och de skrubbar väggar och borstar tak och använder spolarvätska
på fönstrena och ska dela av vardagsrum och sånt händer inte den
som sitter fast av allt annat än sticky glue och man läser ju om strandade
valar och vet hur det känns med fenlösa rop på hjälp och guldskatten
sinar och sjunker ner på havets botten och det blir kallare längre ner
man dyker och svårare att ta sej upp för det spränger i öronen och
man hittar inte ljuset och sjunker som en sten i vad andra fnyser åt
en bottennådd fiskdamm och folk kan inte simma och man känner
panik om det vore jag och ångest för dom som inte kan och man
känner visst ansvar men det går över och man skrattar åt eländet åt
alla fallna pebbles ner i mörkret och djupet men man vet att det
fortsätter om man har spelat det här scenariot förut och nu ska man
informera andra men man gör det ändå men inte en herionspruta i
ett blått armveck för där dras den tunna gula linjen och man vill inte
sprängas eller hjula till månen för inte många har gjort det och när
har en enda snöflinga fallit till marken på hela himlen på hela jorden
och man ledsnar och börjar läsa sagor på kvällarna och somna i
fosterställning och vakna pinsam och patetisk men bra att
persiennerna var nerfällda och man traskar upp och har glömt köpa
tjocka tofflor igen och tassar ut och har hopplös hy och är ändå lika
gammal som systrarna Olsen och jag ger upp och virar en halsduk
om halva ansiktet och försvinner ut och missar jämt tunnelbanan
och röker en cigg ända in till filtret och luktar sur gumma i käften
och har glömt att släcka hemma och man nojar över att det ska börja
brinna när man jobbar och vill därifrån och tillbaka där jag kom ifrån

Well if I;

Well if I looked like this

And if I had a fortune like this

Owned a château like this

Rode a ride like this

Fed a puppy like this

Well, if I had all this;

what would be the easiest way out?

en glad liten skitunge

När jag har betalat alla räkningar och mammas permanent
då ska jag köpa kritor (dom kostar inte så mycket) för då
vill jag färglägga det här skeppet. Printa ut den (måste köpa
kopiator först) och färga den blå och brun och röd och grön
sen finns inte många färger kvar. Men då behöver jag inte
köpa någon tavla. Då hänger jag upp den här på väggen
(måste köpa en ram också).

Och jag låter hälsa

pippa
älskog

knulla
sex ligga med
älska

samlag
göka
gänga

nuppa

pippa



You name it and
I don´t like it.

past midnight cup full of tea

"It's late afternoon in San Francisco, and Foster looks like he partied with Haight Street punkers last night and slept in his clothes until about half an hour ago. Sporting a Jack Daniels T-shirt, a whispy goatee and blond hair solidly gelled in an upright position, until the 19-year-old actor cracks a disarming smile, he looks like someone his character - a clean-cut Jewish kid from Baltimore, circa 1954 - might dart across the street to avoid."

Hittelön utlovas mellan 07.18 och 13.41
(don´t be late)
and bring me some sourflavored chicken
summan varierar mellan storleken på lovebunnies
och vikten hos enögda pirater
and I want some fries to go with that please!

Anekdot.

Laugh.
Laugh really hard.
Jag hade en Knasen klocka en gång i tiden.
För en prenumeration kan alla bli bra på.

Äcklet (jag är inte den första som skriver om det)

jag ser tillbaka på all skit som var så röd och rosa då jag tittar i min gamla loggbok och haha jag blir full av avsky och äckel och övermognad för jag kan inte tro att det är jag som har skrivit det där lekt liten prinsessa som har hittat sin blonda dumskalle till prins som är helt alldaglig och all magi är försvunnen men man kan inte bara köra ut honom som en strykarkatt för han har ingenstans att bo och man orkar inte hålla på för man bekostar redan någon annan välgörenhet så han får bo där i garderoben tills vidare men inte ens det för han nästlar sej tillbaka öppnar dörren och krälar på golvet och tar sej in i sovrummet och uppför sängen igen tillbaka till mej och värmen och jag ryser och mina fötter blir iskalla och jag vänder honom och ryggen och våndas men tänker på jobbet och mår mycket bättre och drömmer om någon annan innan jag somnar för när jag vaknar kommer jag aldrig ihåg vad mina riktiga drömmar handlar om och jag gnisslar tänder och gnyr i natten och det är kanske därför jag alltid somnar på bussen hem
nu har vi bott i det här spektaklet längre och längre och jag bara väntar på att lägga alla slantar på hög för att köpa mej loss ifrån djävulens kredit som bara ökar och ökar och jag hinner inte ikapp och jag har aldrig råd att köpa en egen boning och fan snart måste jag väl ändå tvingas till att ta csn lån men jag vill inte studera så jag får ta banklån även fast jag har skrivit i blod på att aldrig låna pengar som är så jävla äckligt att ha när man inte har och som bara mellanlandar och som jag aldrig får ta i för det går till nånting annat och jag måste betala av med det jag tjänar men nej jag är inte så fattig att jag köper nudlar och lättmjölk och wasa knäck och laddar med en jättegryta spagetti och köttfärs som mamma får laga som jag får frysa in och ha att ta av i en vecka för ravioli är singelkäk och det är jag inte
och man ska fira jul här och man ska fira nyhår här men jag vill vara där och där och inte hos den där mannen och den där ribbade gåsen och hennes lapande kattunge som är lika oskyldig som den ser ut och får mej att känna skuld och inte veta bättre fast jag vill någon annanstans och inte till nangijala eller fly in i mytologin för jag vill bara hem där minnesmärken är nerkörda i jorden och kaninerna svälter och flugor ligger döda i hela våningen och saker ligger på sin plats sen jag var en nyfödd ankunge och jag gillar det men jag tänker på tiden och vem som ska ta över och att det måste ändras ändå och så vidare och att det finns inget behov att av att bli uppfinnare eller charter turist utan bara sitta hemma och kolla teven och doppa grönsaker i gräddfilsdipp och ha roligt åt fula människor och sen somna som en och annan lycksalig jävel utan ett skit att kunna stå för och ännu mindre uträttat

I mind his eyes

Jag såg mej omkring.
Mina följeslagare hade serverats filéer.
Jag såg ner på min tallrik.
På en trasig liten laxbit.
Jag försökte visualisera en köttklubba in i fontanellerna på folk men jag visste inte hur man bar sej åt.
Jag frustade åt kamraterna jag aldrig pratade med och vänskapen jag gick miste om.
Jag vill ändå inte bli generalentrepenör.
Jag satte en fena i halsen.
Jag satte en påse till munnen.
Det var ingen som förstod vad jag ville i mina plastiga rop.
All this inhalin for nothin.
När allting faller divideras nerslaget av kalla trumhinnor.

Men jag kom över det och spräckte påsen.
Jag tror ändå inte på abstrakta omslagspapper.



Min skrynkliga far ser på ifrån ett parallellt fönster. Kaffekoppen spetsad med konjak. Ett minne att omfamna.

It´s a memory. Of a photograph. Of you.

Jag vet att min terapeut sa "ge inte upp" och river sönder min polaroidbild och "du hittar någon verklig"

Sorgografi (ett google-framkallat motiv)

Men ja, bilden är verklig det var jag som tog den, så med det kommer vissa tvivel. Det är bara en skiss. Det var några fotsteg som förföljde mej och det var inte mina. Så det var svårt. För han var bara en skugga och dom fångas ju inte lätt på bild, utan solsken. Saken var, att jag inte kände honom så jag kunde ju inte direkt fråga sådär utan vidare om jag fick fotografera honom. haha vilken galning skulle det vara! Så jag målade av honom där och knäppte bilden. Men den är väl lika verklig för det. Jag ville ju få honom på ett svartvitt foto och rama in och ha på mitt rum. Så jag kan kalla honom min äkta man för dom som frågar. Så jag inte är ensam när alla är i vardagsrummet.
Sen har vi ju det där djuret. En tiger eller en katt eller en häst eller en ko eller en orm. Äh det kan vara vadfan som helst, jag har aldrig sagt att jag målar bra. Men det är ett djur. Så mycket vet jag. Och jag kan säga så mycket som att den inte kom till skada under den här vässade blyertsdrömmen.

Bland återvinning och reklamavbrott

There is so much crap on the tv man. (vilken jävla analys)
We should take it to the beach and let seagulls pick on it. (vilken jävla filosofi)
Alla kablar. Tevens inälvor. Vilken massaker det skulle vara.
Problemet var, att jag hittade den här bilden och insåg; it has already been done.

knack knack. jag har ett manus här. kanske.

Jag borde skriva en bok men vad ska den heta och vad ska den handla om. Och jag kan ge förslag på det. Hoppas att vi kan komma överens.

Den kan heta nåt färgglatt som blå, cerise eller äggskalsvit och då kan den handla om hur världen är full med färger men sen att den kanske inte är det för alla ser olika och finns färg om alla varelser blundar egentligen och sen rycka på axlarna och föreslå att färg bara är nåt inbillat uppstiget från en snedtändning från LSD eller en allergichock från mejeriprodukter eller bomullsstrumpor - från vetenskaplig stånd.synpunkt.
Eller ska den bara handla om en naken brud som heter Dolores som har tre prostituerade katthonor med randiga svansar och lockade morrhår. Dolores och jag, det enda barndomsminnet vi har är de dåligt synkroniserade mupparna från teven. Annars lekte vi bara antennleken när vi var små för det kanske var tevebilden som var dåligt synkroniserad och inte mupparnas marinettrådar som då kanske inte ens fanns om nu så var fallet.
Billy boy sökte såna där kvistbollar på gatorna i San Francisco för han hade inte råd att köpa spelkulor av glas när Do-woop was around the corner.

Alright. Nu räcker det. I can go on forever. Tiden är knapp min vän (som är jag själv, baksidan, ryggan, framsidan av mej är ju en annan del) för många berättelser är redan skrivna. Och skulle jag skriva nåt ändå skulle jag bli refererad till, jämförd med, hänvisas till, vara kopian av, vara plagiat av.. alltid nån annan bättre, större bokjävel skriven av en akademikergrupp eller en sån där glasögon yuppie mobbad i skolan med tid för att observera och krafsa ner, få försprång och smälla igen hissdörrn låter mej springa i trapporna riva ner en tavla med kontorsmotiv förvilla mej i dubbelrummet och komma efter. Med en kopia i handen. Ger jag ut den hos nån annan blir det plagiat och möjligen rättegång och skadestånd.

Vilken soppa. Och ni undrar varför jag inte presenterar mej själv? Som ett puckobello (puckobello är ett fingerat namn reds.anm.) från portobelloroad (i verkligheten bor puckobello nån annanstans men han tycker gatunamnet klingar bra till hans sigill). Dessutom försöker vi hålla det här barntillåtet.

"The heart is a lonely hunter"

Last man standing

Lyrisk prosatext.
Prosadikt.
Prosaisk.
Eller.
Kalla det vad du vill.

Vad som vandrar hos en ensamvarg

Och jag sa

-Men du, det här är inte vad jag beställde.
Hon tog tillbaka sina mörknade gulor och kladdade till en omelett istället.
Blinkar för ångan ur kaffekoppen. Tunga dvalande ögon. Den motbjudande sumpen påstås komma från
El Salvadors översvallande bönplantage eller koffeinträd. Var nu bönor odlas ifrån.
Jag stjälper i mej och lämnar det överblivna gruset. Små pepparkornsögon tittar upp på mej, små yngel
i en bottennådd fiskdamm.
En motbjudande kopp kaffe.

-Tack älskling, det var väl inte så svårt sa jag med ett gudabenådat vanvördigt grin.
Jag tog ett bett i äggröran som en annan varg. För en gångs skull var den god ända ut i kanterna.
Min bordsgranne i andra båset smällde en fluga och sprätte iväg den åt mitt håll. Jag höll ett öga
på honom men han höll blicken stadigt riktad mot söder.
(Måste man hamna bakom framför och bredvid såna jobbiga jävlar?)
Jag börjar känna mej kväljd av denna sörja. Varje tugga är full av kycklingembryon och vemod.
Min servitris blänger onådig på mej, trotsig med naglar i klarlack. Jag tar mej igenom de
knastrande äggskalen; alla vet ju inte hur jag fick mat sist.
Och det är inte bara servitrisen, det är alla andra.

Jag tar mej hem och förstår inte varför jag somnar på tunnelbanan. Jag hade en trevlig dröm.
Den fyllde mej med tomrum. Det är väl så. Jag saknar det som aldrig kan bli igen och som ingen
annan minns. Förmodligen har det aldrig ens hänt.

Jag fick notan. Servitrisen övervakade mej. Jag drog min plånbok.
-Din signatur liknar ett EKG-tranksript.
Jag kommer inte sakna hennes skratt.

Jag tog mej för att läsa åtminstone baksidan på min självbiografi en gång.

Jag är så trött brukar jag säga. När jag menar det.
Och jag sa
-Livet är ett dimtäcke när jag tvingas gå upp.
Och jag svarade
-Det verkar vara ett liv att leva utan.
Trodde han inte att jag skulle hitta honom, där han dök med huvudet före ner i avgrunden,
där hans tårfyllda ögon reflekterade den blanka vattenytan.
En man som ingenting begrep, ändå 30 år fyllda. En nostalgisk skitgubbe som ingen bryr sej om eller tar med sej hem. Dörrhandtaget har lossnat till hans lägenhet. Kanske ringer han fastighetsägarens sekreterare och får veta att hon är svår att älska.

en grej to do för att fylla ut tomrum och vaakum

hoppas det här fyller mej med nå annat än tomrum innan jorden kommer invaderas av ett ufo som ser ut som ett stort rövhål som kommer börja prutta och förgifta världen. Ja jag vet att det här redan pågår. seså.

a) simma med vilda delfiner i Monkey Mia eller på Hawaii
b) ta dykarcertifikat


Monseiur Jaques Cousteau har öppnat ögena för mej om vilken vacker underbar mystisk värld undervattentillvaron är. och jag har inte ens läst hans böcker än, har inte pallat. men om delfiner har jag läst och VISSTE DU ATT delfiner och valar kommunicerar med rymdväsen och läser av ens aura? dom är ungefär som en modern jesus som offrar sej för människans synd eftersom dom är intelligentare än oss och befinner sej på en annan medvetandenivå och hjälper oss att hitta dit. under tiden underkastar de sej att bli fångade och jobba inom marinkåren och bli konserverade tillsammans med tonfisk.
skulle vilja simma med vilda delfiner som sagt och sen späckhuggare, knölvalar och blåval om man får chansen. det verkar som ett marint nirvana. haha. ren meditation utan lotusställning och isolering i ett indiskt tempel. ren skönhet.

"Aquariums, particularly marine mammal circus acts, are bound to disappear as the public is educated and revolts against it." - Jean-Michel Cousteau

Release me som Oh Laura men mest bilreklamen som visar. eller ja, släng in rädda willy som ett exempel när ungen står under valen när han hoppar ut i det stora blå. Dock, icke att förglömma, delfiner och valar är också djur; de nappar, de hugger, de dödar byten, de slåss, de bråkar, de våldtar, de spottar och fräser, de är lömska, de är egoistiska osv osv. samtidigt är deras goda sidor av ett mycket bredare sortiment än alla andra av jordens varelser. hur många vet till exempel vad altruism betyder?
(if you do or if you dont, I hope you dont feel enlightened.)

Just to prove to you their love for humanity,


Titta ikväll på Seinfeld för då ska George till att rädda en val. haha. lägligt. ja.

barskrapet bland nötskal och glasringar på bardisken till exempel.

[Privjet kak delah? Schårråshå spasiba. Kak skazat good luck pa russki? Udachi. Pakka!]

Thats right esses out där. den här immigranten (nää??) lär sej lite ryska påå fritiden som
är så praktiskt tom på fotbool, innebandy och hockey. det är en rysk Babelfish (så ska det vara) med en underläpp som kämpar mot gravitationslagen som ska vara så jävla åtråvärt i rumänien. nej jag kan inte skämta som robban gurrasson. hon låter mej smaka på rödbetssoppa och gulaschsoppa som smakar multen jord och gulasch. hon har färgat hår fast man ändå ser igenom och jag sa att hur tror du tomten skulle se ut om han färgade sitt hår och skägg kastanjerött??
hon har ett bärbart ryggstöd och limpor i väskan som är svagare än mina och ser något yngre och snyggare ut i smink när hon inte jobbar. jag har läst dostojevskij och om [dijavul]spelaren kolja rubashov, har hört talas om kafka och vet att det är många många hemlösa hundar som driver omkring i moskva och sover i tunnelbanan och att phoebes, i Vänner, stora kärlek var the guy med the glasses david som höll på med experiment i minsk.
som ni ser så förstår vi inte varandra fullt ut men vi har en gemensam nämnare. och vi kan bygga klossar ända upp i luften pga det. än så länge kan jag bara säga hej, hur mår du, fitta, balle och vilken fin färg du har på din tröja. än så länge talar vi i oförstånd. det enda bestående. haha. och hos såna människor vilja jag stanna för resten av livet.

This is the end (my friend) nevertheless..

Tagning I

- Öh du, ta om det där va?? Jag är pissnödig..!

shit också.. jag är snart tillbaka.
alright, vilken sida är vi på? jaja ett så klart, spela inte dryg fan böcker brukar ju oftast börja med sida nummer 10 eller 15, ibland 20. ja det här är annorlunda, I know. ett sketet handskrivet manus på en gratisblogg. men layouten är hälften av jobbet. jag fixar det, men se fan till att skriva nåt meningslöst och lättvindigt nu så sköter jag resten. vi är bara två som håller det här projektet igång, vi har inte tid eller råd med en större organisation så se för tusan till att hålla det simpelt och värdelöst. vi har bara tid med den här skiten nån timme per dag, vi har annat jobb att sköta och en hyra att betala och guldfiskar att mata.
startar det här i brist på annat (som man säger). Självterapi! kanske. i syfte att ventilera saker.
its mushy mushroom
puckobello from portobelloroad

Ett fallet löv från det forna släktträdet.
This is the schiznit(!)
En recension av min ändtarm. lets start this charade hypocrits;
It´s Puckobello, bitch!