vi tar det så här nu. resten kommer på posten.

vi drar oss tillbaka
tar mej under skosulorna
svänger höger
svänger vänster
tar en annan väg ut
glömmer låsa dörren
släcka ljusen
dra ner på gasolen

sånt där tugg som bruakr stå på mina inköpslistor. sånt som inte mitt lokala konsum har på lager fast det har stått utan att ha brunnit i tjugo år. än så länge har dom bara tidningar och minervatten. snusinhandlingen är tio i topp. dom har inte ens tio varor sammanlagt. men snuset ligger tio i topp på olika snusmärken. för det finns det däremot gott om.
jag har en man på jobbet som jag försöker undvika att gå på circus med men smygäter ur hans matlådor som smälter i micron för dom ligger i laminerade plastbyttor. vill ni ha fortsättningen? ska jag säga att den fortsätter nästa vecka? han har semester nu. han ska köpa blommor och snubbla på hittekatter och slå upp min adress på eniro. tror ni han lyckas? fortsättning följer nästa vecka. vem vet om jag är hemma då..

på måndagar brukar man starta sina nya liv. eller reparera sina gamla. sminka över alla kraterrövar. jag ska i alla fall försöka ta ett par steg i rätt riktning. som människans utveckling genom tiderna; från en fyrfotad apa till en hårig best med dålig hållning och sen en zombie med döda ögon och till sist en stressad dock rakryggad modern människovarelse. och det kallar man för en logisk och systematisk utveckling? ha! vi människor som härstammar ifrån delfinerna. hur går det ihop? delfinerna och människorna är de enda arterna på jorden som knullar för nöjes skull. det, kan jag relatera till.

tack för varningen men jag såg den komma

mycket måsten är mycket att skita i, en del att skjuta upp och med en hel rad feltolkningar längs vägen mannen. du måste lära dej att läsa mellan raderna, köra mellan filerna, som när man dribblade boll på gårdsplanen. varannan kon mannen.
jag somnade i solen idag. det gick tydligen förbi en kvinna för hon väckte mej. hur såg hon att jag sov? jag hade solglasögon dumskallar. annars var jag lätt och fjädrande idag, jag hade min groda om halsen och förut har jag fotat en tillplattad sådan, organen hade hoppat ur munnen.
jag gillar inte tiggare. jag höjer hatten åt hemlösa och niger åt alkisarna. men rena tiggare ber jag om att bli besparad. som parasiter som gräver sej in i infektioner, gottar sej utan skam i bihålorna. nej du, jag tar hellre mina chanser och trampar på A-brunnar.

this

this is a story
a true story
about a whore named hooker


men utan att det blev nott men inte för att jag inte ville utan mest av andra anledningar som fördämda rör och folk som ränner i ventilerna, det om nott kan väl få en och annan att komma av sej.. fast man känner sej liten och mindre och låtarna tar slut och trycket ökar och trumhinnorna slocknar och jag drar till med en och annan vits och ökat måttet mellan mina händer när jag ljuger om laxen jag halade in på torsdagsfestivalen.
många saker och flera grejer ska fixas och snos ihop i en och samma miljö ovänliga plastmapp innan jag låser och kollar att det är låst, försvinner ner i spiralen, ut på gatan, nerför trappor och in mellan dörrar och bakom en och annan fårskalle. blänger ut genom fönstret, känner inte längre igen mej i dom som springer och dom som för alltid missar min tunnelbana. vantrivsel och gillar att vara på väg, på väg på väg, hem till morsan till farsan till var och varannan. inte hem till mej. man skapar inte hem ensam. ensamma hem. det rimmar illa i alla fall. det rimmar inte alls.

samtidigt som jag ser vad klockan gör tiden till så ser jag upp, tömmer ett askfat, fotar en och annan fiskmås i röven och norpar en kladdkaka från en kladdkaksförsäljare. det var ont. tomt om liv. jag får försöka bryta av med en och annan träffande kommentar som alltid når fram till nån inom hörhåll. alltid nån med en annan tolkning. mellanslag som bryter av och separerar oss alla och vi hittar andra och det blandas och bildas nya kombinationer och varannan hänger lös, i väntan på den nya lottodragningen. det är inget fel med gott och blandat, man bygger vidare sina klosstenar, legoknektar, mina hårstrån växer millimetervis för varje dag. jag reser mej upp, känner mej längre, som en jätte, fortsätter växa långt över tonåren men utan att nå tak och utan att kunna sätta på en annan som en vanlig människa. sånt som snackas över huvet på folk och skylls på tequila.

ja man kunde ju ha hoppats på att ett nyduschat ansikte hade räckt hela vägen eller i alla fall halva och räkna med skjuts eller ett möte efter halva färden. en utsträckt hand och en nyknäckt ölburk och jag hade lättat i mina bevingade tåsandaler om burken transformerades till en reklamskylt för alkoliserade småligister som taggar sandlådor. jag försöker smälta in och bli ett med tegelväggen, förvandla mej till en kakelman, bli en kameleont. kära mor, jag är bakfull och kan festa vidare. med andra ord i en annan mening. den här som inte passar in någonstans. jag lägger den här. låter den ligga. tills någon annan plockar upp den, trycker ihop den som en fotboll, siktar mot molnen eller soptunnan där till höger om kråkorna som symboliserar det dom vill förmedla.