this is a story
a true story
about a whore named hooker
men utan att det blev nott men inte för att jag inte ville utan mest av andra anledningar som fördämda rör och folk som ränner i ventilerna, det om nott kan väl få en och annan att komma av sej.. fast man känner sej liten och mindre och låtarna tar slut och trycket ökar och trumhinnorna slocknar och jag drar till med en och annan vits och ökat måttet mellan mina händer när jag ljuger om laxen jag halade in på torsdagsfestivalen.
många saker och flera grejer ska fixas och snos ihop i en och samma miljö ovänliga plastmapp innan jag låser och kollar att det är låst, försvinner ner i spiralen, ut på gatan, nerför trappor och in mellan dörrar och bakom en och annan fårskalle. blänger ut genom fönstret, känner inte längre igen mej i dom som springer och dom som för alltid missar min tunnelbana. vantrivsel och gillar att vara på väg, på väg på väg, hem till morsan till farsan till var och varannan. inte hem till mej. man skapar inte hem ensam. ensamma hem. det rimmar illa i alla fall. det rimmar inte alls.
samtidigt som jag ser vad klockan gör tiden till så ser jag upp, tömmer ett askfat, fotar en och annan fiskmås i röven och norpar en kladdkaka från en kladdkaksförsäljare. det var ont. tomt om liv. jag får försöka bryta av med en och annan träffande kommentar som alltid når fram till nån inom hörhåll. alltid nån med en annan tolkning. mellanslag som bryter av och separerar oss alla och vi hittar andra och det blandas och bildas nya kombinationer och varannan hänger lös, i väntan på den nya lottodragningen. det är inget fel med gott och blandat, man bygger vidare sina klosstenar, legoknektar, mina hårstrån växer millimetervis för varje dag. jag reser mej upp, känner mej längre, som en jätte, fortsätter växa långt över tonåren men utan att nå tak och utan att kunna sätta på en annan som en vanlig människa. sånt som snackas över huvet på folk och skylls på tequila.
ja man kunde ju ha hoppats på att ett nyduschat ansikte hade räckt hela vägen eller i alla fall halva och räkna med skjuts eller ett möte efter halva färden. en utsträckt hand och en nyknäckt ölburk och jag hade lättat i mina bevingade tåsandaler om burken transformerades till en reklamskylt för alkoliserade småligister som taggar sandlådor. jag försöker smälta in och bli ett med tegelväggen, förvandla mej till en kakelman, bli en kameleont. kära mor, jag är bakfull och kan festa vidare. med andra ord i en annan mening. den här som inte passar in någonstans. jag lägger den här. låter den ligga. tills någon annan plockar upp den, trycker ihop den som en fotboll, siktar mot molnen eller soptunnan där till höger om kråkorna som symboliserar det dom vill förmedla.
lördag 3 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar