onsdag 30 juli 2008

our song "Kuka helvetissä heittää mustikoita?"





cheezy. at its best. must be rakkaus. luonnollisesti.. duuh. haha

all the boys love me, mandy lane




det började ganska så för bra för att vara sant. och det är inte ofta som jag missar att sabba mitt nagellack mina naglar har fått heta elin hela sommaren nu och mitt sällskap har börjat komma ihåg henne och en annan fin liten diva jag försöker byta koja med det är inte så lätt när sol och stränder lockar och kottarna har lågsäsong men jag kämpar på ja som fan fast på mitt eget lilla vis det är väl det enda man synfält man har och jag köper kläder och skor och aloe vera för tretusen och jag måste fan va galen för egentligen är det bara marginella skillnader och inte tydliga före och efterbilder som elefantspår i smöret i dom där gamla skämten och jag vet inte ens om jag har nån poäng i det jag gör eller ja eller jo kanske för att man har då har hittat och snappat upp det här sällskapet mitt i semestern och försöker mynta uttryck som top notch och fit as fuck för i tvåsamhet synar jag mej själv med dubbelseende jason bourne steget före ser alla fel före alla andra och får se om jag hinner rätta till dom också det beror på postordern.

jag får ibland för mej att börja ställa mej och knäcka ägg och vispa mjölk och smälta smör och vända smet i pannan runt midnatt jag gjorde det halvvägs igårnatt när jag satte igång med ett träningspass men bara för att första ronden gick till träning och voltaren fick se sej slagen och jag somnade på ren knock out i soffhörnet och tevens radiovågor låg som en krigsmålning i ansiktet på mej där i mörkret, slagen.

och en två fyra hoppa jämfota blir sexpar och kåk och fullt hus! jag kan inte hålla reda på alla käglor jag fäller alla strikes jag matar in och alla poänger jag väver in i mina ack så dagliga samtal men som ni andra guldvaskare finner stoft värda nog att spara. förstora upp. förvränga mej. till nån helig jävla madonna. nån jag aldrig ens träffat och jag undrar hur man kan missuppfattas när man bara spelar sin egen pjäs.

å den här sidan är jag ingen trofé men visst är jag din om du så vill för inget är ju skrivet i sten förutom var det moses stentavlor(?) och inget är ju bokstavligt talat förutom det nerskrivna(.) för att hålla en lång historia kort och rödögon botade med amerikanska tårdroppar; jag distanserar mej för jag vet att du gillar upprepningar och kör favoriter i repriser på sämsta sändningstid är det för att det finns genuint hängivna fans av seinfeld som roas gång på gång på gång på gång? jag trodde det bara var jag.. men om du nu också skulle känna dej träffad av tv guidens amorbåge så får jag allt tänka efter, ändå. jag får lov att självmant säga
jag är din jag är din jag är din

knock knock, here´s:

det var ett tag sen. jag har bara legat hemma.






(jag börjar lätt).