jag ser tillbaka på all skit som var så röd och rosa då jag tittar i min gamla loggbok och haha jag blir full av avsky och äckel och övermognad för jag kan inte tro att det är jag som har skrivit det där lekt liten prinsessa som har hittat sin blonda dumskalle till prins som är helt alldaglig och all magi är försvunnen men man kan inte bara köra ut honom som en strykarkatt för han har ingenstans att bo och man orkar inte hålla på för man bekostar redan någon annan välgörenhet så han får bo där i garderoben tills vidare men inte ens det för han nästlar sej tillbaka öppnar dörren och krälar på golvet och tar sej in i sovrummet och uppför sängen igen tillbaka till mej och värmen och jag ryser och mina fötter blir iskalla och jag vänder honom och ryggen och våndas men tänker på jobbet och mår mycket bättre och drömmer om någon annan innan jag somnar för när jag vaknar kommer jag aldrig ihåg vad mina riktiga drömmar handlar om och jag gnisslar tänder och gnyr i natten och det är kanske därför jag alltid somnar på bussen hem
nu har vi bott i det här spektaklet längre och längre och jag bara väntar på att lägga alla slantar på hög för att köpa mej loss ifrån djävulens kredit som bara ökar och ökar och jag hinner inte ikapp och jag har aldrig råd att köpa en egen boning och fan snart måste jag väl ändå tvingas till att ta csn lån men jag vill inte studera så jag får ta banklån även fast jag har skrivit i blod på att aldrig låna pengar som är så jävla äckligt att ha när man inte har och som bara mellanlandar och som jag aldrig får ta i för det går till nånting annat och jag måste betala av med det jag tjänar men nej jag är inte så fattig att jag köper nudlar och lättmjölk och wasa knäck och laddar med en jättegryta spagetti och köttfärs som mamma får laga som jag får frysa in och ha att ta av i en vecka för ravioli är singelkäk och det är jag inte
och man ska fira jul här och man ska fira nyhår här men jag vill vara där och där och inte hos den där mannen och den där ribbade gåsen och hennes lapande kattunge som är lika oskyldig som den ser ut och får mej att känna skuld och inte veta bättre fast jag vill någon annanstans och inte till nangijala eller fly in i mytologin för jag vill bara hem där minnesmärken är nerkörda i jorden och kaninerna svälter och flugor ligger döda i hela våningen och saker ligger på sin plats sen jag var en nyfödd ankunge och jag gillar det men jag tänker på tiden och vem som ska ta över och att det måste ändras ändå och så vidare och att det finns inget behov att av att bli uppfinnare eller charter turist utan bara sitta hemma och kolla teven och doppa grönsaker i gräddfilsdipp och ha roligt åt fula människor och sen somna som en och annan lycksalig jävel utan ett skit att kunna stå för och ännu mindre uträttat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar