I mind his eyes

Jag såg mej omkring.
Mina följeslagare hade serverats filéer.
Jag såg ner på min tallrik.
På en trasig liten laxbit.
Jag försökte visualisera en köttklubba in i fontanellerna på folk men jag visste inte hur man bar sej åt.
Jag frustade åt kamraterna jag aldrig pratade med och vänskapen jag gick miste om.
Jag vill ändå inte bli generalentrepenör.
Jag satte en fena i halsen.
Jag satte en påse till munnen.
Det var ingen som förstod vad jag ville i mina plastiga rop.
All this inhalin for nothin.
När allting faller divideras nerslaget av kalla trumhinnor.

Men jag kom över det och spräckte påsen.
Jag tror ändå inte på abstrakta omslagspapper.



Min skrynkliga far ser på ifrån ett parallellt fönster. Kaffekoppen spetsad med konjak. Ett minne att omfamna.