ge mej ett momentum, att få komma till ro.

jag är ett körsbär
jag är ett körsbär

conan o´brien = woody woodpecker (haha!)



sammanhängande dravel. man sitter ner i andakten med de där korsbetecknade tegelstenarna framför sej och tittar upp under organistens pianokjol. utanför trummar ett stycke mockinbirds bland ett knippe trekvartsfötter.
- hon är din förstfödda dotter Dakota. och hon vet skrymslen där folk slavar på druvodlingar och får passa sej för bärförtjusta skogsnallar, där djungeln inte har nån lag, där folket överlever på frukt och frukt i drivor.
dess händer är torra och spröda. som skör drivved. punktlig som stämpelklockan på tändstickebolagen. huden delar och överlägger sej som rynkor och norgefjordar runt ögon och munnar. den här unge nordiske mannen lär sej att bygga broar. bygga broar över fästen och järnridåer på teaterscener av strålkastare och fördämningar med forsränningar likt rytande lejon. oh, denne vackre man med hans gröna oliver och exotiska vildko! vilken soppa börjar jag inte bygga med citronkvistar och knapriga buljongtärningar.. vilken smak ska jag inte glömma en sensommar -97 bland palmer och nyare, fräschare ingredienser? säsongsbetonade! jordgubbar! minibananer! cocoshalvor som är så svåra att åstadkomma! kanske med hjälp från tv shops allehanda mångprylar om bartendern är upptagen med att komma på nya färglösa drinkar medan coctailboken är doppad och ligger och flyter i white russian.
- hala sej ner nu från denna hala späda björkkvist!
- det är en gaelisk rönn, din förtalare!
- vilken skepnad denna iriska enhörning nu än har tagit, kom ner för jösse namn till våra inhemska dadelvåfflor och lämna sagodjuret åt turkarna.
- tar man på hennes horn så lämnar vi vårtorna och ogräset som skyler skalbaggar och tussilagos och tranor som räven klampar på.
- jaktsäsongen är över för tredje gången i år! hästarna är oroliga och omotionerade, de måste ju ut i alla fall. det nöjer sej inte med att klättra upp på en barkbit som du gör och vänta på röda fältjackor och svarta sammetshjälmar och vita veckade byxor.
- glöm inte de välpolerade lackstövlarna! jag skulle gärna slippa åsynen av den stackars tranan men slår hellre vad om en kyckling en vildkanin. ingen betalar för fjädrar på stjustjärniga coffee shops!

(Ibland önskar jag att det var jag som satt där med ett putsat rött äpple i näven och en bit mustig äppelcider i kinden med den där gröna kanotformade filterhatten på pallet. jag skulle sitta där i mina trikåer och mockasiner och läsa en serieblaska. han trettio fot iväg från mej spänner sin knarrande båge och vässar sin kalkstenspil med röda vingklippa tuppvingar.)

"Glittertind är ett förbaskat välförtjänt namn på en silverhöna!"