sticky like glue

jag sitter här och leker bödel och gud vad det blåser hårt därute
men jag har balkongdörren stängd och det är bra för det är kallt ute
men det är synd för det snöar nu och man vill gärna stå där
och kunna fånga en flinga i linsen eller fimpa ciggen i den

jag sitter fast här som bina i honung och hår i tuggummi och
skosula i lim och Ler och Långhalm fast dom har jag aldrig
träffat och jag känner inte panik det har blivit så jävla modernt
nuförtiden att ha och ångest är också en ständigt aktuell åkomma
och jag skrattar och är inte galen utan tycker bara hela saken är
så otroligt förbannat objektivt roligt men samtidigt vänder vi på
steken och singlar slant och ett leende vänds upp och ner för att
porträttet var skevt och ramen var sned och den är målad i akvarell
och jag ser mej i spegeln och har sminkat över alla konturer och
drag och uttryck

och jag sitter fast som sagt och vill hem till mamma och börja om
från början och slippa drösen av knösar runtom som blänger med
stora ögon och har det så bra själva med söner som snattar choklad
och döttrar som inte finns som dom önskar hade lång vackert hår
och hippa kläder som de kunde låna ut och det tar inte föräldrar
femtiosju minuter att åka hem genom böcker och flackande dvala
och de skrubbar väggar och borstar tak och använder spolarvätska
på fönstrena och ska dela av vardagsrum och sånt händer inte den
som sitter fast av allt annat än sticky glue och man läser ju om strandade
valar och vet hur det känns med fenlösa rop på hjälp och guldskatten
sinar och sjunker ner på havets botten och det blir kallare längre ner
man dyker och svårare att ta sej upp för det spränger i öronen och
man hittar inte ljuset och sjunker som en sten i vad andra fnyser åt
en bottennådd fiskdamm och folk kan inte simma och man känner
panik om det vore jag och ångest för dom som inte kan och man
känner visst ansvar men det går över och man skrattar åt eländet åt
alla fallna pebbles ner i mörkret och djupet men man vet att det
fortsätter om man har spelat det här scenariot förut och nu ska man
informera andra men man gör det ändå men inte en herionspruta i
ett blått armveck för där dras den tunna gula linjen och man vill inte
sprängas eller hjula till månen för inte många har gjort det och när
har en enda snöflinga fallit till marken på hela himlen på hela jorden
och man ledsnar och börjar läsa sagor på kvällarna och somna i
fosterställning och vakna pinsam och patetisk men bra att
persiennerna var nerfällda och man traskar upp och har glömt köpa
tjocka tofflor igen och tassar ut och har hopplös hy och är ändå lika
gammal som systrarna Olsen och jag ger upp och virar en halsduk
om halva ansiktet och försvinner ut och missar jämt tunnelbanan
och röker en cigg ända in till filtret och luktar sur gumma i käften
och har glömt att släcka hemma och man nojar över att det ska börja
brinna när man jobbar och vill därifrån och tillbaka där jag kom ifrån