I just dropped in, to see what condition my condition was in.

det var lite smålustigt, jag fick stora skärvan hos båda mina
tandläkare i blå dräkter med unga röster och obeprövade
rövarhistorier när dom berättade och höll mej i handen
eftersom disneybilden i taket var nerriven. mina tre kvinnliga
kirurger i samfärgade burkas sövde ner mej och dom var lugnet
före stormen och jag försjönk och stormen bedarrade eller drog
vidare för det var jisses vad min rumskompis krympte ihop till
tevens fyra kanaler.

som musen i ostfällan är jag lika dömd att misslyckas, att
försöka gå vidare till någonting annat. men vad är det man
säger om quitters när bakdörren hittas och blir insparkad
och boken man läser blir utan slut och man går förvirrad in
i solnergången, letandes efter de där läsglasögonen man fick
i souvenir från malta en gång i tiden.

det slutar eller börjar med att jag stirrar upp i taket. det är
inte ens becksvart. jag ligger där och bevittnar hur taktapeten
sakta krackelerar.